Silver en metall som glänser

Silver från 1700 talet

Mest vanligt och då självklart billigast är matsilver. Inte för att gemena man hade gott om silver hemma , men under 1700 talet började skedar användas allmänt och finast var då skedar av silver.

Ofta hängde man upp sina silverskedar i skåp för att visa besökare hur mycket man var god för, och när många emigrerade till USA under 1800 talet var silver kanske det mest värdefulla man hade med sig.

Som alltid är 1700 tal lite mer intresantare än 1800 tal. Och många av dessa skedar berättar en historia från 300 år tillbaka i tiden. Skedar kunde ges som gåva vid giftermål eller begravning.

Många gånger har de ägarnas initialer graverade på baksidan.

Här en sked tillverkad av Lars Hessling i linköping 1778.

Hessling föddes 1743 i Enköping och blev gesäll 1765 och burskap i Linköping 28 Mars 1775.

Burskap var rätten att utöva ett hantverk, normalt sett var man gesäll under tre år för att sedan bli mästare. Normalt sett var dett endast myndiga män som erhöll burskap men änkor kunde överta makens burskap.

Hessling dog 1799 men änkan övertog burskapet och stämplade till sin död 1812.

Hessling finns representerad på Linköpings museum med dryckeshorn från 1788, kaffekanna 1784 och sockerskrin 1786 bla.

Lorenz Georg Weis

Självklart måste jag ha en sked från min hemstad , Norrköping.

Här en sked tillverkad av Lorenz Georg Weis 1799 , sista året på 1700 talet då Gustav IIIs son Gustav IV Adolf var kung i Sverige.

Lorenz Georg Weis var född 1762 i Norrköping  och vann burskap 5 Juli 1792. Han dog 1829 i en aktningsvärd ålder av 61 år.

Han finns idag på Nordiska Museet med en leksakskniv och på Hallwylska Musset med sockerskålar 1792 och 1803. Även Konungssunds kyrka i Östergötland har många föremål av Weis.

Lars Boye

Det är inte ofta man hittar fler skedar av samma mästare och år , för det mesta har de splittrats under 300 år och dyker upp endast som enstaka ex.

Men nyligen hittade jag tre skedar av Lars Boye tillverkade 1792 och dessutom har de tillhört samma ägare.

Av alla städer så var givetsvis Stockholm den förnämsta att ha burskap i och Lars Boye som blev mästare 1762 stämplade mellan 1762 och sin död 1784. Hans änka Sophia Holmberg stämplade fram till 1795. 

Den förste ägaren av skedarna fick sina initialer stämplade på skedarna vilket var ovanligt och tyder på att det skulle kunna vara en adelsläkt. lite svårläst typsnitt, men kan vara ML ? Långt senare har någon ny ägare ristat in U H över den gamla märkningen.

Joachim Dyring

Hedemora är en gammal stad, den fick sina stadsprivilegier 1459 och stadens vapen visar en gran.

Joachim Dyring kom i lära hos mästaren TH Bäckman i Örebro 1733 blev gesäll 1738 och mästare 1751. Han dog 1773 men änkan Catharina Dyring drev verkstaden till 1796.

Han finns på Nordiska museet med en dryckeskanna 1760 och bägare 1761.

Här en matsked från 1784

Även en trasig sked har sin historia

Den här skden har verkligen använts skedbladet är slitet och tom trasigt, men ändå har den en spännande historia att berätta. Mästaren heter Magnus Stråtin från Uddevalla född 1727 och mästare 1752. Han dog 1800 men änkan som vanligt var stämplade till 1806.

Skeden är tillverkad 1784 och har förutom den vanliga "kattfoten" som infördes 1753 också en Åldermannsranka , denna gjordes genom att man skavde av ett silverprov för att bevisa halten silver. Efter den statliga kontrollens införande 1754 skulle detta egentligen inte behövas men användes ändå under många år. Som här 1784.

Flera ägarinitialer på skeden visar att den gått i arv till flera ägare under sin långa livstid.

Äldsta skeden i samlingen

Min äldsta sked ( än så länge är från 1760 och tillverkad av Stockholmsmästaren Isak Sauer, han föddes 1718 i Stockholm och efter att blivit gesäll 1733 blev han mästare 1750.

han finns representerad på många museum tex Nordiska Museet Bägare 1764, Nationalmuseum ljusstakar 1769, och i många Uppländska kyrkor.

Skdebn har initialerna I E S och vem denna man eller kvinna var får vi nog aldrig veta.

Äldsta föremålet i samlingen

Det äldsta föremålet i samlingen är en bucklig och sliten bägare , den ser verkligen inte mycket ut för världen men jag älskar dess charm.

Precis som skeden ovan är den tillverkad av Isak Sauer men redan 1756 innan kattfotstämpeln infördes. Sauer hade bara varit mästare i 6 år när denna en gång så vackra bägare gjordes och Adolf Fredrik var kung i Sverige.

Bägare 1756 forts

Förutom Stockholms stadstämpel och bokstaven U för 1756 har den även en åldermansranka i botten.

Det ekonomiska värdet är självklart inte så mycket med tanke på skicket men bara att hålla i ett föremål som är 266 år och föreställa sig vad denna bägare har varit med om får fantasin att sväva.

Jag hoppas att Isak Sauer skulle uppskatta att jag förvaltar hans bägare för framtiden.

Engelskt Silver

Självklart samlar jag även på silver från England.

Denna såsskål är tillverkad av en okänd mästare i London 1769.

Man kan föreställa sig en dukning på ett stort gods i England under 1700 talets slut med bordet fullt av silverbestick och fantastiska silverpjäser. 

Gammal te sked

Den äldsta skeden och faktiskt äldsta föremålet är nog denna lilla te sked som är tillverkad av mästaren Richard Pargeter i London 1730-1739. 
Han stämplade silver mellan 1730-1741 och dog 1765.

datum bokstaven på denna sked har nötts bort av nästan 300 års putsande, men liknande skedar och hans namnstämpel pekar på 1730 talet. 

Viktorianskt Silver

Även nyare silver har sin tjusning , som detta frukt set med 12 gafflar och 12 knivar i två lager i en schatull av ek eller mahogny ?  

Tillverkat av John Round & Son Ltd i Sheffield 1898.

John Round startade företaget 1847 som ett litet familjeföretag bredvid hans bostad på Tudor Street Sheffield, företaget blomstrade och hans son Edwin gick med i företaget som bytte namn till John Round & Son. 1874 blev namnet John Round & Son Ltd.

Skaften på besticken är i "Mother of Pearl" Pärlemor som kommer från Musslor , främst pärlostrons skal.

Historien bakom en enkel sked

Ibland kan historien bakom ett föremål vara intressantare än själva föremålet.

Denna sked är tillverkad av silversmeden Oskar Strömberg i Haparanda 1918. Inte speciellt gammal alltså eller ovanlig, Strömberg stämplade till 1919 så detta är en av de sista åren som han arbetade. Men fortfarande inte speciellt intressant.

Men när man tittar närmare på skeden så blir det mer spännande, till att börja med så är den ovanligt vackert graverad för att vara en normal matsked från denna tiden.

Och den har också ett namn ingraverat Hilda Dysholm, vem var då denna Hilda ?

Mysteriet tätnar.

En enkel sked forts

Svaret på gåtan kommer när vi vänder på skeden och ser gravyren på baksidan.

" Premie Ladugårdsskötsel"  står det, denna skeden har tydligen getts till någon som en uppskattning för arbete i en ladugård. Lite mer sökande visar att en Hilda Sofia Dysholm föddes 1899 i Nedertorneå församling i Haparanda och skulle då varit 19 år då skeden tillverkades.

Med tanke på att silversmeden kommer från Haparanda är det troligt att vi hittat den urspungliga ägaren till skeden.