Historen bakom en utmärkelse

Eldaren av 1:a klass Percy Nicholls föddes 6 Juli 1894 och kom i tjänst i Brittiska flottan September 1912 , endast 18 år gammal. Han började tjänstgöra på HMS Vivid II som trots namnet inte var ett fartyg utan Flottans utbildnings detachement. Vivid I var för sjömän och Vivid II för eldare och maskinister.

Han var ingen lång yngling , bara 155 cm lång, blond med bruna ögon. Han hade ett ärr på höger underarm. Allt detta kan vi läsa ut från hans tjänstgöringsintyg.

Men det som troligen förändrade hans liv för alltid var hans tjänstgöring som började i December 1913 då han som 2:a klass eldare steg ombord på HMS Lion.

HMS Lion var ett topp modernt fartyg 1913 när Percy Nicholls började sin tjänstgöring ombord.

Hon var en slagkryssare byggd för snabbhet och styrka , sjösatt Augusti 1910 och för första gången i tjänst 1912. Beväpnad med  8 st 343 mm kanoner i fyra dubbeltorn som manövererades med hydraulik var hon en av Kungliga Flottans stoltheter. Dessutom utrustad med 229 mm tjockt pansar i vattenlinjen jämfört med endast 152 mm på den tidigare klassen.

213 m lång och 31310 t , hon var ett magnifikt skepp.

Percy kan inte ha undvikit att bli imponerad av hennes storlek och brutala kraft.

Den 28 Augusti 1914 kom så elddopet för både HMS Lion och för vår Percy Nicholls.

Två Tyska lätta kryssare SMS Köln under befäl av Kapten Maas och Strassburg under Kapten Retzmann överaskades av en slagkraftigare Brittisk styrka med bland annat HMS Lion.

Kapten Retzmann lyckades fly in i dimman efter att under 12 minuter varit i kontakt med de Brittiska krigsfartygen. De tyska kanonerna ombord på SMS köln hade mycket liten chans att skada de Brittiska Slagkryssarna som dessutom var betydligt snabbare. Slutet kunde bara bli ett.

Svårt skadad lyckade SMS Köln undkomma , för ett ögonblick men av någon anledning vände hon tillbaka och fortsatte den ojämna striden. Hela striden tog endast kanske 10 minuter och ordern att överge skeppet gavs, Chef Ingengören ombord på Köln stannade frivilligt kvar för att sätta laddningar som skulle sänka henne så att inget kunde räddas av fienden.

HMS Lion fick sätta de sista granaterna i det sargade skrovet och Köln sjönk kl 01.35 , historien fick ett än mer tragiskt slut då räddningsaktionen av de ca 250 sjömän som överlevt sänkningen avbröts då man trodde sig ha siktat en Tysk ubåt. Alla utom 1 man druknade i det kalla vattnet.

Det visade sig senare att det aldrig varit någon Ubåt i närheten.

Bilden visar en av livbåtarna från SMS Köln 

HMS Lion hade fått sitt elddop.

23 Januari 1915 var det dags igen för HMS Lion att ladda kanonerna och för Percy Nicholls långt ner i fartyget måste det ha varit en skräckupplevelse.

Slaget vid Doggers Bank började med att en Tysk flottstyrka skulle köra bort Brittiska fiskebåtar och liknande som man antog samlade in informationm om Tyska flottrörelser. Plötsligt dyker HMS Lion , och hennes systerfartyg HMS Princess Royal och HMS Tiger upp och slaget tar sin början.

HMS Lion öppnar eld på 18 000 m mot Pansarkryssaren SMS Blücher men får inte en träff förrän efter nästan 20 minuters eldgivning 09.09. Blücher returnerar elden och träffar Lion 09.28 under vattenlinjen vilket slår upp ett hål som vattenfyller en kolbox. Man kan bara föreställa sig hur detta kändes för Nicholls som borde ha befunnit sig i närheten.

Kort därefter träffar en 21 cm granat från Blücher taket på HMS Lions A torn. Vilket sätter vänstra pjäsen ur funktion för två timmar. kl 09.40 får Lion in en träff på SMS Seydlitz vilket antänder ett krutmagasin och dödar 159 man ombord. Snart efteråt slår en 283 mm granat från Seydlitz genom pansaret på Lion och sliter upp ett hål 61 x 46 cm , dock detonerar inte granaten.

Skadorna blir värre kl 10.18 när två st 305 mm granater från SMS Derfflinger träffar under vattenlinjen och slår igenom pansarskyddet. Hon fortsätter att träffas av Tyska granater och kl 10.52 har hon träffats minst 14 gånger,  Sammanlagt hade hon avfyrat 243 granater under slaget men bara träffat 4, själv träffades hon av 16 granater. Osannolikt nog dog endast en man ombord på Lion och 20 skadades.

Den 31 Maj 1916 var det återigen dags för HMS Lion att hissa Stridsflaggan.

Slaget vid Jutland inleddes med att de Tyska fartygen öppnade eld 03.48 och omedelbart därefter besvarades elden av de Brittiska , snart visade det sig att de tyska artileristerna var överlägsna sin Brittiska motsvarigheter och HMS Lion blev träffad två gpnger inom tre minuter.

kl 04.00 träffades Lion av en 305 mm granat från SMS Lützow Q tornet och orsakade en brand som hade kunnat sänka Lion, Batterichefen Maj Francis Harvey beordrade att vattenfylla magasinet och räddade troligen fartyget med denna åtgärd. Han belönades postumt med Victoria korset för denna insats. Vid 04.25 exploderade krutmagasinen ombord HMS Queen Mary och hon försvann med man och allt.

Bilden visar HMS Lion omgiven av granatnedslag och Queen Mary som exploderar.

Efter slaget kunde man konstatera att HMS Lion blivit träffad 14 gånger och förlorat 99 döda och hade 51 sårade. Hon hade avfyrat 326 granater med sin huvudbeväpning men kunde bara räkna in 5 träffar. Utöver granaterna hade hon också skjutit 7 torpeder under slaget utan att träffa med någon.

Man undrar vad Percy Nicholls upplevde under dessa timmar när granaterna slog in i skrovet och skriken från döda och sårade ekade genom fartyget.

Vad vi vet är att Percy Nicholls överlevde kriget och att han fick denna 1914/15 Star någon gång 1919. För att erhålla denna måste man ha tjäntgjort på någon krigsskådeplats under tiden Augusti 1914 och 31 december 1915.

Så mycket kan döljas bakom en ganska ordinär medalj med ett namn ingraverat .

Percy Arthur George Nicholls övergick till Royal Navy Reserve  1919 och hans vidare öden är okända. Med en ålder av 45 år 1939 är det inte omöjligt att han kan ha blivit drabbad av ännu ett krig , det andra världskriget.

Ett människoöde bland miljoners andra men som lever vidare tack vare en medalj ...

Arnold Kuschel var en man född i Hamburg  26 April 1897, och deltog i första världskriget i 128 Infanteri Regimentet. 

Han startade kriget som frivillig endast 17 år gammal i Danziger Inf Rgt 128. 

3 Januari 1915 blev han rapporterad som " Vemisst"  ( saknad ) vid Danzig Langfuhr och där kunde historien om Arnold tagit slut. Men han blev tydligen "bara " sårad för första gången och i Augusti 1915 är han Unteroffizer i 6 kompaniet och blir den 23 Augsuti 1915 sårad för andra gången vid Dollstädt ( dåvarande Ostpreussen).

Att bli sårad två gånger och överleva är en bedrift men Arnold var av betydligt tuffare virke än så ska vi se...

I December 1916 har Arnold Kuschel blivit befodrad till Vizefeldwebel och tro det eller ej, han blir sårad igen !  Han verkar dra till sig fientlig eld denna man från Hamburg

Kriget fortsätter och 24 Mars 1917 är det dags igen , han såras igen nu för fjärde gången.

31 Augusti 1918 utnämns han till LtdR men då har han redan hunnit bli skjuten ännu en gång !!  och erhåller i början av Juli 1918 Såradutmärkelsen i Guld som utdelas efter 5 eller fler skador.

Denna utmärkelse instiftas i Mars 1918 och här visas Arnolds tillfälliga dokument från Juli 1918 och det mer officiella utfärdat i Danzig Mars 1919. Tillsammans med utmärkelsen.

Av naturliga skäl är Såradmärket i Guld ovanligt och dokumenten är något av samlarens heliga gral. 

Kan tilläggas att de som skrivit under hans dokument inte är helt okända i 1:a världskrigshistorien.  Majoren som skrivit på det tillfälliga dokumentet var Albrecht Steppuhn innehavare av Pour le Merite ( Blue Max) Tysklands förnämsta utmärkelse under 1:a VK , senare blev han General under 2:a Vk.  Det andra dokumentet från 1919 är underskrivet av Överste Eckart von Loeben som också hade Pour Le Merite.

Vår otursdrabbade eller kanske turlige Löjtnant från Hamburg , erhöll självklart en hel del utmärkelser under kriget förutom Såradmärket i Guld.

Här har vi hans släpspänne, vilket var det man bar i fält med hans utmärkelser 

Först Järnkorset av 2:a klass ( han fick också Järnkorset av 1:a klass men det bars på bröstet)

Sedan Tapperhetsmedaljen från hans egen hemstat Hamburgkorset efter det följer Ärekorset från 1934 ( vilket avslöjar att han överlevde kriget) Bulgariska MilitärFörtjänst korset, Ungerska minnesmedaljen 1914-18 och Bulgariska minnesmedaljen 1914-18. 

Och här är hans imponerande samling av utmärkelser från första världskriget.

I urkunden till hans ärekors som man kunde ansöka om efter att ha bevisat att man deltog i 1:a Vk som Arnold fick den 13 Juli 1935 står han köpman. En sökning i telefonkatalogena från Hamburg 1935 -1939 visar att Arnold Kuschler då sålde böcker.

Och där kunde historen om Arnold Kuschler slutat eller....

Den här gossen som gick ut i kriget som 17 åring och sårades som vi sett minst 5 ! gånger under Första Världskriget hade 1935 börjat en ny och betydligt stillsammare karriär som bokförsäljare i Hamburg . Och där kunde historien ha slutat om inte en Österikisk fd Korpral tagit makten i Tyskland 1933 och inlett det 2:a världskriget i September 1939.

Vad händer då med den gode Arnold Kuschel ? Jo otroligt nog har jag i min samling ett brev från Grenadier Erz Batl 492 daterat 13 December 1942 som talar om att Hauptmann (Kapten)Arnold Kuschler har följande utmärkelser som ska införas i hans Wehrpass.

Han befinner sig då tydligen på Res Lazarett Bad Bramstedt norr om Hamburg.

Alltså här har vi en 5 faldigt sårad veteran från 1:a världskriget som har återgått i tjänst och nu är Kapten i ett nytt krig och sårad för minst 6:e gången...

Hans förband tillhörde de sista månaderna av kriget 542 Volks Grenadier Divisionen som kapitulerade till Sovjetiska styrkor i närheten av Danzig.

Förmodligen hamnade Arnold Kuschel i Sovjetisk fångenskap och där borde turen ha tagit slut för denne överlevare , inte många Tyska soldater överlevde åren i fångenskap med sjukdomar och undernäring men 1949 kan vi hitta Arnold Kuschel i Hamburgs telefonkatalog igen 😮 Han överlevde ännu ett krig.  Ett spännande livsöde minst sagt